Min relation till S:t Olofs kapell har nu hunnit bli nio år gammal. Innan dess har jag faktiskt levt i fullständig ovisshet om kapellets existens under hela min tid som organist i Ängelholms församling (1986-2013). Under dessa år var domkyrkoorganisten Henrik Cervin en återkommande gäst i församlingens sommarkonsertserie med många intressanta orgelprogram, ibland tillsammans med solist. Jag kan inte erinra mig att Henrik då skulle ha berättat om kapellet. När jag hade avslutat min tjänst i Ängelholm hörde Henrik av sig efter några år och frågade om jag skulle vara intresserad av att rycka in som kapellorganist i maj månad, de två första veckorna när kapellet precis öppnats. Lät ju intressant så jag sa ”ja” vilket verkligen inte är något jag ångrat. På den vägen är det. Kapellets historia fascinerar fortfarande och det är ju ett fantastiskt arbete som läggs ner för att hålla allt i bästa trim.